tisdag 4 augusti 2009

Livet är skit!

Trots att jag lever i en familj är jag ändå otroligt ensam. Jag försöker att få uppmärksamhet men ändå blir jag ignorerad. Kärleken lyser med sin frånvaro & jag lider otroligt mycket.
Jag känner mej osynlig & ibland funderar jag på att flytta härifrån. Det finns så mycket mer där ute som jag inte sett än.
Visst, jag får ett hej på eftermiddagen när jobbet är klart, mat när jag är hungrig & ibland blir jag tilltalad. Men för mej räcker det inte. Jag är en individ med höga krav & vill/behöver jag något måste det ske just då. Men inte här... Ingen verkar veta vad jag vill ha eller så skiter dom bara i mej.
Det är inte lätt att vara katt hos Fam. Ljung. Trots att dom hävdar motsatsen tycker jag ändå att jag får för lite kel, klappar & bus. Ibland kan det gå hela fem minuter mellan klapparna. Hallå!? Jag är ju Findus - katternas katt. Jag förtjänar det bästa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar