Vi bubblar vidare...

Idag känns det mycket bättre med stygnen. Jag kan gå som folk & tom sitta utan att det gör allt för ont. Så skönt! =)
Igår gjorde vi en liten turné & först till våran fd granne Ingegärd som inte ens visste om att jag varit gravid. Usch att det ska ta så lång tid att träffas. Så hon fick sig en liten chock när hon fick se Simon. =) Så efter en stunds fick & skvaller åkte vi en snabbis till jobbet & där hälsade vi på en gästjobbare - morfar. =) Det va som allt varit som det brukar. Konstigt...
Sista stoppet blev Torp för några nödvändiga köp & storhandling. Det va inte många timmar vi var hemmifrån men vad skönt det var att komma hem. Ja, det är svårt att inse att jag fortfarande har begränsningar & inte samma ork så det blir till att lära sig att ha tålamod. Kanske inte min starka sida. ;-)
Idag ska vi nog bara vara hemma & bubbla. Jag & Ida ska vara själv & baka någon kaka. Det är bra att bara hon får ses utan att Simon tar uppmärksamhet. Fast vi har ju inte märkt något på henne som kan tydas på det sättet, men det är nog bäst att vara lite före i tiden.
Det enda jag har inplanerat på dagens schema är att hitta en ny vinterjacka så jag tar mej en sväng sen & kikar på några. Konstigt att åka själv men kanske behövligt? Ja för resten av familjen alltså. ;-)
Idag har faktiskt Simon tagit sitt första bad & det var kanske inte så väldigt uppskattat. Men efteråt var det bara så skönt då han fick ligga inlindad i fleecefilt & äta en stund. Efter det somnar vilken bebis som helst. =)
Å just det - idag blir han 1 vecka. Tiden går fort. =)



Puss på er!

Att leva i bubblan.

Jo det är ju så det så fint heter när man kommit hem från BB med en ny familjemedlem. Men lever i sin lilla bubbla & lär känna det lilla knyte men väntat på. Jag har inte varit utanför dörren på två dagar (som kanske beror på att jag knappt kan gå) & jag lever i princip i mysbyxor, linne & munkjacka. Å ja, Matte lever samma liv, kanske inte samma kläder dock. ;-) Så här strosar vi, dag ut & dag in & bara njuter. Simon njuter han också av att bara få vara. Inga tider att passa, så här borde alla leva då & då - med eller utan barn. Det är nog nyttigt att stänga ute verkligheten med alla krav & måsten där man inte har en aning om hur mycket klockan är, vad som sänds på tv´n på kvällen eller ens vilket väder det är. För man bryr sig inte.
Nu tror ju jag att så fort som jag kan gå utan att det ser ut som det hänt en olycka i byxorna vill jag ut & ta en härlig promenad med Simon & min familj. Njuta av ett soligt höstväder & Ida kan få cykla ur all energi ur kroppen. Det ska också bli skönt. =)
Nu ska jag bara bubbla vidare & göra ingenting. Jag tycker ni andra ska göra samma sak. =)

Mammalycka!

Imorse vaknade jag som världens lyckligaste - båda barnen i sängen - gott snusande. Då kan den mest sömnlösa natt inte spela någon roll. =)
Ja livet fortsätter på Herrgården & vi mår alla bra. Visst lite krämpor efter förlossningen har jag ju men konstigt vore det ju annars.
Simon är så go & gör inte mycket väsen av sig om det inte är befogat. Han ligger gärna i någons famn & bara tittar på omgivningen. Bäst funkar det hos pappa eller Ida, för mjölkmaskinen tjänar endast ett syfte. ;-)
Idag sov han länge så vid 10.30 fick vi väcka honom. *haha* Jag tror/vet att Ida aldrig sovit fram tills dess. Han är väl pappa upp i dagen.
Nu har vi Idas kusiner här hemma & det är så skönt att hon får vara "Ida 5 år" som leker, stojar & har kul, än att hela tiden vara Simons ansvarsfulla storasyster. Missförstå mej inte, hon tar sin systeroll på största allvar & hon älskar det. Vi har inte satt några krav som helst, men vi vill ha en jämn fördelning på rollerna. Även om lek med kusiner & kompisar medför vissa smärre bråk så är det värt det. Bråken kommer på köpet & är ju en del i leken kan jag tänka. Vi vuxna är bara tyvärr alldeles för dumma som lägger oss i.
Nu ska jag iaf passa på att slänga mej i soffan en stund. Rätt vad det är har jag blivit förvandlad till Arlakon & det kan komma när som helst.

Sköt om er alla goingar! <3

Simon

Ja, nu har han äntligen kommit. =) Simon Edvin Ljung 20091006 med vikten 3780 g & hela 51 cm lång. Jag & min familj är världens lyckligaste & jag kan bara inte förstå att han är här.
Allt har gått bra även om det var en förlossning som kanske gick lite för fort så ryggbedövningen skrattade mig i ansiktet & sprang därifrån. Tur att lustgasen fanns & gjorde mej sällskap. ;-) Men jag kunde aldrig någonsin tro att jag skulle genomgå en förlossning på mindre än 6 timmar från första ordentliga värken tills dess att Simon kom ut.
Men nu är han här & i just detta nu ligger han i sin säng medans resten av familjen (ja även katten) sitter i soffan & myser. Vi är hyffsat trötta kan jag säga. Men det är det värt.
Risken är stor att jag bara flummar iväg idag så jag slutar här & lämnar er med några kort på prinsen.





Sköt om er! <3

Work, work, work

Ojojoj, idag har det grejats. För att knappt ha sovit något inatt är jag förvånad att jag orkat så mycket idag. Nu är sängen ihopsatt, barnvagnen klar för start & alla listerna till Idas rum är slipade plus att taklisterna även är målade. Det va ju det som tog längst tid så imorgon sak jag måla golvlisterna. När det har torkat är det till att sätta upp dom. Det ska bli så kul att få flytta in hennes möbler så hon kan börja bo där. Sen ska hon även få ett skrivbord & en garderob men det får komma efter ett tag.



Så efter en dags hårt arbete ska jag snart ta en dusch & skrubba av ev. färg & damm för att sedan sjunka ner i ett varmt bad. Fatta hur skönt det ska bli. =)

Ni mina kära vänner får ha en mysig söndag & vara hur ego ni bara kan. <3
Puss!!

Ett filmtips som övergår i samhällstyckande & tänkade...

Ännu en dag hemma & det visste vi redan - eller hur? =) Jag tänker inte nämna mer om ämnet då det inte finns så mycket mer att säga.
Igår hyrde vi film - Johan Falk som utspelar sig i Gbg. Det är ju fortsättning på Noll Tolernas (1999) & två efterföljande filmer. Nu har dom iaf släppt två av sex nya filmer & dessa plöjde vi igår. jag tyckte dom var så bra men samtidigt blir man lite rädd då serien bygger på verkliga polisfall & att det finns särkilda polisgrupper som jobbar på det vis som det utspelar sig i filmen. Vart tog den rosa bubbla vägen som jag ville leva i? Världen är rå & det får vi tyvärr(?) läsa om i tidningarna.
Se bara på helikopterrånet. Polisens helikoptrar sattes ur spel innan polisen ens visste om att ett rån pågick. Samhället är skört & det blir värre om inget händer. Busarna är fräcka & värre blir det.
Jag säger absolut inte att polisen gör ett dåligt jobb, jag är övertygad att dom jobbar efter bästa förmåga. Skulle det vara något så är det väl att dom kanske behöver mer resurser. Pengar som vi kan ta från feta politikers löner, bonusar & andra förmåner. Vad är viktigast? Samhällets säkerhet eller fina middagar & allt vad politikerna nu får. Nu är det naturligtvis inte så med alla politiker men ändå. Det finns nog ett gäng som kan känna sig träffade.
Annars kanske vi kan dra ner på flärdfullheten till ett visst bröllop i sommar där svenskarna så snällt får betala. Att det ska daltas så med ednna familj. Jag kan bara inte fatta det. Snacka om att vara för mer än alla andra. Vi lever på 2000-talet & vi får inte säga du/ni utan det ska titeleras till förbannelse. Och vem som helst passar heller inte in i familjen. Se bara på den stackarn som ska gifta in sig i sommar. Snacka om att han fick kämpa för kärleken. Kan pappsen inte se det före istället för att det ska vara en viss "klass" på familjen. Att en man av folket gifter sin med dottern kan ju bara samnla pluspoäng hos sveriges samhälle. Det har väl gått bra i Norge så varför ska det inte göra det här?
Ja nu har jag verkligen varit proffstyckare en stund & det kanske var bra med ett annat ämne än en utebliven förlossning. ;-)
Nu blir det till att hänga lite tvätt & senare i em ska vi till mamma & pappa & äta hummer. Hur gott är inte det? =)

Ha en underbar lördag!
P&K!

Lugnt som bara den...

Jaha, då sitter jag då här - den 1:a Oktober 2009 - BF-dagen. Nä, jag vet att jag inte ska stirra sig blind på Datumet men längst inne så hoppas jag. Hur som helst, Herr Bebis skiner med sin frånvaro & jag är inte förvånad. Han kommer när han kommer.
Idag känner jag mej iaf piggare & det finns mer energi till att pyssla med sånt som
behövs göras. Jag har börjat sätta ihop skötbordet men i vanlig ordning saknas det skruvar. Ja till skötbordet alltså. ;-) Det blir ännu ett uppdrag till Matte när han kommer hem. Oj vilken lista jag har på saker som han ska göra. Sånt jag inte klarar av som att lyfta & bära. Det är stönigt det där. Jag vill ju klara mej själv & inte vara beroende av någon. Ja särskilt inte när det gäller enkla saker som att flytta möbler & så. Men min tid kommer när jag blivit en mage mindre & något piggare. Jag blir bara så frustrerad när jag vill, vill, vill & det vill jag nu.
Nä, jag får väl fortsätta göra sånt som jag klarar av själv. Jag har ju även lovat Ida att vi ska baka idag. Nja, vi får väl se hur det blir med det. ;-)

P&K!