Finbesök & kärleksförklaring

Idag har vi varit & kollat efter utemöbler & lite saker till bebisen. En stund för bara mej & Matte då Ida har varit i Göteborg med mormor & morfar. Några möbler hittade vi inte & sakerna till bebisen köper vi till hösten så då hinner vi säkert ändra oss några gånger också. Så typiskt oss.... eller iaf mej.

På jobbet fick vi finbesök av Annie & Sigge idag. Ja, dom hade sin mamma med sig också men hon är inte lika söt. ;-) Skojja bara Paula. Hur som helst - fotomodeller är dom iaf. Eller vad säger ni?

Annie - gladast i stan

Sigge - tjejtjusaren

Nu sitter vi mest hemma, slöar & väntar på Ida. Det är otroligt hur mycket man kan sakna någon. Fast nu är detta inte vem som helst, det är ju vårat barn. Man känner verkligen gränslös kärlek, det finns inget stopp på känslorna.

Jag & en arbetskamrat pratade om det en dag & vi sa att ibland kan man ångra att man skaffade barn pga att rädslan för att något skulle hända barnet är så stor. Tänk om det hemskaste skulle hända - hur klarar man det? Man gör det väl bara för vad har man för val? Fast dom tankarna kan man inte ha för hur skulle livet se ut då? Att ständigt oroa sig, inte uppskatta alla fina stunder som faktiskt sker varje dag. För det gör det - sker varje dag. Bara det att när jag tänker på det så märker man inte alltid av dom. Fast dom är där. Vissa dagar är man mer mottaglig för stunderna, andra dagar inte. Jag längtar iaf väldigt mycket tills jag ska vara hemma med TVÅ barn. Att få oroa mej för TVÅ barn men samtidigt uppskatta TVÅ barn & älska dom vilkorslöst. Inget stopp, bara älska, njuta.

Jag lämnar det här för snart kommer min prinsessa & då vill jag pussa & pussa & pussa & ...