Kanallös...

Va skönt det är med kort vecka. Hälften är redan gjort & snart är det midsommar. Hoppas nu att det blir fint väder så vi kan åka ner till stan & dansa runt midsommarstången. Vi ska iaf fira med Therese & Benny & vi hoppas även på Håkan med barn.

Idag har det varit personalmöte, imorgon ska jag till BM efter jobbet & på torsdag ska jag klippa mej. Så varje dag är späckad med något - hur orkar man? ;-)

Sen har även Viasat grejjat med sina tekniska prylar så vi står utan kanaler. Eller inte helt - vi har femman. =) Egentligen skulle det ha kommit igång idag men icke. Som kompensation ska vi få en ny mottagare med hårddisk. =) Bra jobbat Viasat!! Konstigt nog blir jag nästan lugnare av att inte ha några kanaler. Får väl se hur lugn jag är om det dröjer till nästa vecka innan vi får mottagaren. *haha* Men det finns andra saker att göra faktiskt.

Nu är det dax att planera veckans matsedel så jag har något att handla imorgon. ;-)

Puss på er!

Det är väl dax...?

Ja, att blogga lite igen.
Jag har inte varit här på några dagar eller någon vecka & jag har inte haft lusten faktiskt. :-/
Hur som helst, nu är jag här igen & har väl kanske inte så mycket mer att berätta om för det.
Söndag idag & idag tar vi det mest lugnt. Igår hade vi sommarfest med jobbet, mycket trevligt. Jag & Pia på jobbet drog igång det i form av tipspromenad & div. lekar hemma på Herrgården. Vi fick maten från Mona-Lisa & det var smart då dom körde hem den åt oss. Toppen! =)
Som sagt - det var en trevligt kväll trots att vissa aldrig kan bli socialt kompetenta men det är en annan historia. Jag ger inte vem som helst utrymme här. ;-)

Så här kunde det se ut under någon av lekarna från gårdagen.

Annars har det som sagt varit lugnt. Jag längtar efter semestern & ännu mer efter mammaledigheten. Kroppen är trött nu & jag märke av det ordentligt. Lite sömn, smärta & dåligt med ork. Men det kommer gå bra, det är "bara" ca 15 veckor kvar. =) Vi är tre stycken som vill träffa grisen i magen.

Nä, nu ska jag vila en stund för sedan ska jag göra potatissallad till vår grillade kyckling. Imorgon är det måndag igen men framförallt är det en kort vecka!! =)

Puss på er!

Du gamla du fria...

Ja, så var det då Sveriges nationaldag. Den firade Uddevallas invånare på Torp. Åtminstonde kändes det som det för vi var låååångt ifrån ensamma. Fast vi var knappast bättre när vi också var där. ;-)

Bortsett från det har vi fått gjort mycket idag. Matte & Ida började med att städa hennes rum som såg ut som ett slagfält medans jag rensade hennes kläder. Det var behövligt kan jag säga. Nu vet jag liksom vad som behövs köpas & inte. Oj, så smart jag är. ;-) Sen har vi hållit resten av huset i schack & det känns så skönt.

Jag & Ida har även bakat lite idag & jag undrar vad som var roligast. Baka eller slicka smeten?

God blev den iaf & den passade bra till jordgubbarna som vi köpt också. Detta avnjöt vi efter min kulinariska middag av ungsbakad kyckling med klyftpotatis. *mumma*

Nu är det fotboll som visas på tv´n & det är inte min favorit kan jag säga. Men vad gör man inte? Så här ser det iaf ut hemma hos oss ikväll. Resten av familjen ser jag endast ryggarna på. Kul...

Snart är iaf fotbollen slut & pigg som jag är hoppas jag på en bra film resten av kvällen. Det är ju skönt att somna till. ;-) Hoppas ni andra har haft en skön lördagkväll, fotboll eller inte.

Puss på er!

I rampljuset...

Idag har stan invaderats av skrålande, skrikande, glada, finklädda studenter. Dagen som ingen kan ta ifrån dom. Dagen som dom förtjänar allas blickar & lyckönskningar. Kommer ni själva ihåg hur det var? Dagen då ni tog studenten, dagen som var er. Mina minnen är bara ljusa & dagen var hur kul som helst. När vi samlades i klassrummet, tackade av lärarna, väntade på att tiden skulle infinna sig & det gjorde den. Den nervösa väntan innan det var VÅR tur att gå ut genom dörrarna, sjunga studentsången & sedan gå i samlad trupp med resten av skolan ner längs Kungsgatan med blommor, ballonger, skumpa & andra plastleksaker hängandes runt halsen. Oj, vad det skavde i nacken. Men vad gjorde det, man var glad finklädd & med mössan stundom på huvudet, stundom fladdrandes i luften. Som det ska vara. Det jag väldigt väl kommer ihåg är vad jag & en kompis sa. "Detta är vår dag, då vi får all uppmärksamhet. Nästa gång man får så här mycket uppmärksamhet är när man gifter sig."

Ja, & så kom då även den dagen när man gifte sig. Och jag kan bara njuta av minnet. Allt var så kul & återigen infann sig egokicken när allt ljus bara var på mej & Matte. Men det är tråkigt också. Jag vill göra det igen, kanske på ett annat sätt, men jag vill uppleva känslan igen, leva dagen & bara njuta. Visst, människor gifter om sig & har ett lika bröllop som dom hade tidigare, men då med sin exmake/maka. För så mycket vill jag det inte att jag ska skaffa mej en ny man, Nä, Matte släpper jag inte så vi får nog stanna vid ett lyckligt bröllop. Bättre det än inget annat. ;-) Det kommer dagar då vi tänker tillbaka på vårt bröllop & vi pratar lika glatt om det nu som precis efter. Och vi har bestämt att när i firar 5 eller 10 år som gifta ska vi ha en ordentlig fest & få en gnutta av den egokick vi fick i september för snart 2 år sedan.

Nu finns det ju även så mycket annat som tar fokus. Ida så klart som jag gärna ger mitt liv & även hennes lillasyster/bror som trots att den inte kan prata ändå gör sig påmind med sparkar & små volter i magen. Att jag blev större fortare denna gång är inget snack om saken & jag undrar hur stor jag blir i slutändan. Jag lägger hur som helst ut en bild på magen eftersom jag vill göra mina vänner till lags. ;-)

Imorgon är det fredag igen följt av en ledig helg. Det ska bli så skönt. =) Planerna är inte många det är skönt. Synd bara att vädret inte lovar någon sommarvärme men det finns alltid saker att göra.
Vilka är era planer?

Finbesök & kärleksförklaring

Idag har vi varit & kollat efter utemöbler & lite saker till bebisen. En stund för bara mej & Matte då Ida har varit i Göteborg med mormor & morfar. Några möbler hittade vi inte & sakerna till bebisen köper vi till hösten så då hinner vi säkert ändra oss några gånger också. Så typiskt oss.... eller iaf mej.

På jobbet fick vi finbesök av Annie & Sigge idag. Ja, dom hade sin mamma med sig också men hon är inte lika söt. ;-) Skojja bara Paula. Hur som helst - fotomodeller är dom iaf. Eller vad säger ni?

Annie - gladast i stan

Sigge - tjejtjusaren

Nu sitter vi mest hemma, slöar & väntar på Ida. Det är otroligt hur mycket man kan sakna någon. Fast nu är detta inte vem som helst, det är ju vårat barn. Man känner verkligen gränslös kärlek, det finns inget stopp på känslorna.

Jag & en arbetskamrat pratade om det en dag & vi sa att ibland kan man ångra att man skaffade barn pga att rädslan för att något skulle hända barnet är så stor. Tänk om det hemskaste skulle hända - hur klarar man det? Man gör det väl bara för vad har man för val? Fast dom tankarna kan man inte ha för hur skulle livet se ut då? Att ständigt oroa sig, inte uppskatta alla fina stunder som faktiskt sker varje dag. För det gör det - sker varje dag. Bara det att när jag tänker på det så märker man inte alltid av dom. Fast dom är där. Vissa dagar är man mer mottaglig för stunderna, andra dagar inte. Jag längtar iaf väldigt mycket tills jag ska vara hemma med TVÅ barn. Att få oroa mej för TVÅ barn men samtidigt uppskatta TVÅ barn & älska dom vilkorslöst. Inget stopp, bara älska, njuta.

Jag lämnar det här för snart kommer min prinsessa & då vill jag pussa & pussa & pussa & ...